2. När & varför jag började rida

Jag började rida på små shettisar på en liten knatte klubb utanför Södertälje när jag var 3 år, jag började sedan rida på Botkyrka Ridsällskap när jag var 5, då var vi ett antal 98:or som slogs samman och bildade en grupp.
Annars får man börja rida vid 7 års ålder på Botkyrka rs.
Sedan har jag ridit på Botkyrka i alla år förutom ett år då jag red på en annan ridskola eftersom Botkyrka hade ändrat i lektionsplaneringen på något konstigt sätt (?).
Jag slutade rida där 2009 då vi köpte Willow, då red jag i lilla hoppspecialen och skulle börja i den stora och även på Fredagar i en p3-p4 (den gruppen splittrades senare och på den lektions tiden började en nybörjar grupp som min lillebror Axel började rida på).

Varför jag började rida? Jo det blev bara så helt enkelt!
Mamma var häst intresserad, hon hade ridit sen hon var liten och har ägt hästar under hela min uppväxt och när man är liten så har man sin mamma som idol, om idolen red, ja då skulle jag också börja!
Sen har det flytit på och jag "åkte häst" i många år fram tills ungefär 4 år sedan då vi lånade en shettis korsning och då lärde jag mig mer att "rida" ordentligt, tänka på att arbeta hästen i rätt form, rida varje sekund varje hörn och rida hästar som utmanar dig själv, till exempel stela hästar som man vill ska mjukna.
Då började en period där jag red en liten B-ponny Welsh Mountain (stavning) vid namn Banjo, han var mer känd som avkastar kung och busen och därför valde många han sist (det var därför jag kunde rida han en hel termin utan att någon annan ville ha honom...).

Kommer ihåg när vi red på volterna utan stigbyglar och Banjo for iväg till andra volten (han busade oftast mest mellan båda volterna) och gjorde ett bocksprång flera meter upp i luften, efter det stegrade han sig och kickade som bara den. När han väl stannade var han genom svettig och min ridlärare kom fram till mig och frågade försiktigt "vill du fortsätta rida Banjo?" Själv tyckte jag bara att han gjorde ett litet bocksprång, man kan väl säga att jag var van så jag svarade glatt "Ja, varför skulle jag inte?"
haha, min stackars ridlärare såg snopen ut och alla föräldrar och alla elever var helt gråa i ansiktet, glömmer aldrig deras miner!
Senare tröttnade jag på Banjo då jag kunde han alla trix och fasoner, jag hade väl om man ska kalla det "bemästrat" honom i min lilla utmaning så jag började rida andra ponnyer men jag glömmer aldrig Banjos och min tid tillsammans!

Banjo <3

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0