Min lilla Speedy...

Egentligen är den här bloggen lite av en hästblogg men eftersom Speedys (min katts) förra ägare/uppfödarekanske läser den här bloggen för lite uppdatering av vad som händer med katten efter vi fick henne så lägger jag ut lite info. Idag steriliserades hon och vart ganska groggy efter hon kom hem från vetrinären, där blev hon även chipmärkt. Speedy har nu piggnat på sig mot kvällen och ville busa med hunden och jaga insekter, men då rycker tråkiga Clara in och säger att man måste vara lugn efter man opereras, så nu sover hon bredvid mig här på min andra huvudkudde. Stygnen ska tas bort om 10 dagar och efter det får vi se hur hon mår och hur länge hon får vara inne tills hon blir stallkatt på heltid! Självklart kommer hon få bo inne i huset hos oss men tyvärr verkar det som om att stallet med 5 meters takhöjd är mycket roligare att vara i än vårat hus med trista pling plong leksaker...
Vi får se hur hon reagerar över att få komma ut utan att vi bär omkring på henne elller att hon har en sele på sig. De få gånger hon har varit helt lös ute är när hon rymt, men hon håller sig alltid i närheten och retar oss för att vi inte kunde fånga henne (som vi till slut lyckades).
Kan även tilllägga att hon stormtrivs som stallkatt! Dagens höjdpunkt är när hon ska få följa med och kvällsfodra och vara lös och springa omkring i stallet! Hon har även börjat klättra upp ovanför boxar och upp mot takbjälkarna, också över sadelkammarens tak. Så slutsatsen är att katten inte är höjdrädd, vilket även verkar stämma då hon oftast tar de högsta och farligaste vägarna ner, istället för att hoppa ner på boxdörren och sen på golvet väljer hon att hoppa direkt från övre väggen ner i en box och sedan slinka ut... Tur nog är väl att hon landar mjukt även om man blir lite skraj.
Men jag avslutar inlägget med att Speedy (f.d Po) stormtrivs här hos oss, hon trivs även väldigt bra på sitt jobb som stallkatt på deltid. Snart när hon mår bättre får hon börja gå ut själv, bli stallkatt på "heltid" och jaga så många gnagare hon vill, bara hon inte släpar in dem i huset vill säga... Men vi älskar henne enormt och hoppas att hon får leva många härliga år tillsammans med oss! ♥
(Tratten var väl inte så jätte rolig direkt säg...)

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0